Tjuvläsare!

Varning, oigenomtänkta uttalanden kan förekomma på denna blogg. Men eftersom det är min dagbok och du bara är tjuvläsare ligger ansvaret på dig att läsa med förnuft. :)

Tuesday, June 4, 2013

Hej M,

idag var det din begravning. Det var en härlig sommardag. Barnen på skolan hade brännbollsturnering på skolgården där flaggan var hissad på halv stång. Det var fullt i kyrkan. Det blir så när en ung människa går bort. Och det blir så när någon som du, som kände så många och var omtyckt av så många, går bort.

F hade ordnat allt så fint. Du är stolt över honom gissar jag. Han bar A på armen när de kom in i den fullsatta kyrkan. Han är fin. Din lille son. Han hade ritat en teckning som låg på din kista, fick vi veta av prästen tror jag det var. Det togs bilder på begravningen. Så bra för A när han blir stor tänkte jag.

Jag var ledsen. I början var det som att jag ville resa mig och gå ut. Sedan var det tårar, illamående, tårar, hunger, tårar, gäspning, yrsel och tårar.

Du fick din stora fest förresten. Efter begravningen fylldes din trädgård av folk. I solen fick vi hälsa på dina närmast sörjande. Också fick vi fika. Macka, bulle, kaka. Och saft, kaffe och te. F hade ordnat med stolar och bänkar. Och mingel-bord. Det var underbart. Det högg lite i magen. För jag kände hur underbart roligt det hade varit om du varit med.

M, jag har svårt att fatta att du är borta. Minnet av dig är väldigt tydligt. Jag ser dig framför mig i blåkläderstället från Lynx. Jag ser dig som du var när du var rikslägeråkare. Jag minns volleybollmatchen i Skåne, sångtalangen i Jämtland. Jag minns rundvandringen när ni nyss flyttat till Å. Vi log åt gamla prylar och förundrades över det vackra huset. Jag minns att du var en öppen person. Jag minns en cykeltur i Halland. Jag förundras över ditt sätt att vara med människor och förmåga att prata med alla. Jag minns erat underbara bröllop.

Vet du att jag blev väldigt glad över att få vara med och fixa med ditt bröllop. Eller glad är väl att underdriva. Överlycklig menar jag. Även om jag inte skulle vara deltagare på festen så skrev jag ett tal till dig. Jag skall läsa det för dig vid din grav. Men idag gick det inte för jag har tappat rösten. Sedan ska jag också be för att jag aldrig någonsin mer skjuter upp att bekräfta och säga positiva saker om en människa. Och be för att få lyckas plocka med mig något av allt det jag beundrar i ditt liv in i mitt eget liv. Ditt liv blev för kort. Klart man frågar sig varför. Det sa till och med prästen. Att man inte kan undvika att ställa den frågan. M, jag tror att jag inser livets skörhet nu. Är det okay för dig att din död påverkar mig på detta sätt? Alla samtal om att leva i nuet har också fått en extra dimension.

Talet till Madde;

2005 när vi ordnade stort 4H-läger i Älvsborgs län var jag en liten och rädd tonåring. Och lägret var verkligen stort. 1500pers från hela norden. På en åker och en grusplan. Och jag var liten och sög åt mig allt alla andra sa till mig. Och alla hade verkligen jättemycket att göra. Inklusive M. Men det stoppade inte henne från att visa vilken underbar människa hon är. Hon är en sån där människa som behövs för att skapa kreativa miljöer. En som företag skulle head-hunta om hon inte envisats med att bosätta sig på landet och odla morötter. Vilket i och för sig är helt rätt gjort. Om jag får säga vad jag tycker. Och det får jag. Det får ju alla i M's närvaro.

Hursomhelst tillbaka till lägret. Jag och två andra 4Hare hade fått i uppdrag att åka in till torget i Svenljunga och säga något i radion om våra 4H-läger samt kanske framföra en sång. Nervösa som attan var vi. Men vi tränade på 4H-sången på vägen in samt vad vi skulle säga. SS fick uppdrag att vara trumset, jag skulle sjunga och SJ skulle sjunga andrastämman. Det gick sådär men vi var glada och det var programledaren också. På vägen hem var vi ännu mer nervösa. Nu skulle vi ju möta alla andra 4H-funktionärer som var äldre än oss och dessutom var våra idoler. Vad skulle de tycka? Som en stor varm känsla runt hela mig lägger sig då ett litet sms från M. JÄTTEBRA GJORT! Stod det med stora bokstäver. KANON! med utropstecken efter. Trots att hon stod med upp över öronen att göra för att sysselsätta 1000 rastlösa norrmän så tog hon sig tid att uppmärksamma något vi hade gjort. Därför vill jag gratulera dig F. Till att du fångat ett kap. Glöm inte det. Och bröllops-gratulationer till er båda. När jag kommer hem i kväll skall jag skicka ett sms till dig M. JÄTTEBRA GJORT! KANON! ska det stå. Med flera utropstecken.


.

No comments: