Jag vill inte vara någon annan än den jag försökt vara det senaste

I helgen som gick bytte affären i Holsljunga ägare. Det har varit lite spänt i byn sedan tidigare ägaren annonserat att hon tänkte sälja och gå i pension. Det var inte alls givet att det skulle bli någon fortsatt verksamhet i affären. Hemma runt köksbordet har mamma och pappa varit uppenbart oroliga över att affärsverksamheten eventuellt skulle upphöra helt i Holsljunga från och med nu. Att verksamheter stänger i glesbygden är ingen ny grej. När jag var liten fanns bibliotek och bank i Holsljunga. När pappa var liten fanns inte bara en utan två mataffärer samt kommunkontor och tågstation. När farfar var liten - ja, då fanns affär hemma på Nygården. Det är intressant att leka runt lite i historien och se om det finns något att plocka med sig in i framtiden. Dessutom kan man tänka och fundera lite kring vad det är som driver på utvecklingen. Vad är det som gör att vi åker fler och längre resor per dag, att vi handlar prylar som producerats längre och längre bort, att vi äter mer och mer kött samt att vi skapar färre och färre lokala kooperativ/centra? Finns det ett behov av denna utveckling eller är den en resultat av att vi bygger större vägar, jagar låglönearbetare, låter slakten ske på anonyma slakteriindustrier samt tar demokratin för given och välfärden för välförtjänt?

Kanske är den [utvecklingen] också ett resultat av drömmarna om lyx och bekvämlighet som vi får av amerikanska filmer i överklassmiljö?

Det är kanske inget nytt - men jag gillar de senaste veckornas input jag har fått kring att "bekämpa" överkonsumtionen med tacksamhet och på så vis råda bot på den vilseledande föreställningen att vi har förtjänat den lyx vi lever i och dessutom har rätt till mer.

Hursomhelst. Hon har alltså sålt sin affär. Hon som gav mig sommarjobb när jag var ung. Som har levererat smörgåstårtor till kalas och styrelsemöten. Hon som kokat köttkorv, malt köttfärs och beställt hem julskinkor efter viktönskemål. Som levererat korv med bröd, marschaller och 100-tals tomtar till 4Hs tomtepromenad.

Hon som har staplat in dagliga leveransen av mjölk i mjölkkylen så länge jag kan minnas.

Hon vet nog inte om det.
Men hon är min idol.
Och det är lite vemodigt nu.

Med tårar brännande bakom ögonlocken hälsar vi de nya ägarna välkomna!
Anita har sålt - men länge än hoppas vi att affären i Holsljunga ska leva!

Demokrati var det ja.
Jag var med om en grymt häftig sak i söndags. Något som talar för att vi inte alls slutat helt att skapa lokala kooperativ och centra. Att vi inte alls tror att mamma staten och pappa kommunen är någon anonym superhjälte som skall fixa allt. Det var årsmötet med fiberföreningen i Holsljunga.

Coolt.