Anders dopkalas

När det blev bestämt att Anders skulle firas med ett dopkalas här i Sverige funderade jag på att leta upp en fin text att läsa. Men blir det då verkligen mina känslor tänkte jag? Kommer det kännas som att det kommer från hjärtat?

Nä, tänkte jag, jag skriver ett blogginlägg istället. Och så försöker jag hitta en text som matchar mina känslor i det blogginlägget.

Här är blogginlägget;

Anders; din mammas, morbror Tobias och min farfar hade samma namn som du. Han levde här på gården. Jag minns honom som jägare. Jag minns hans jakthund och älgarna som kördes hem på pakethållaren på den gula traktorn. Och jag minns när han lärde mig att spela kort. Gammelfarfar var också duktig på att fiska. Jag ser än idag framför mig hur hans händer hjälper mig och morbror Tobias att rensa en gädda vi fångat. Det finns ett filmklipp från när mamma Lisa var liten. Hon leker nere på gårdsplan och gammelfarfar Anders passar henne. Lisa är några år och skuttar omkring. När hon klättrar upp i en grön skottkärra skyndar gammelfarfar Anders dit för att se till att den inte välter.

På en av granngårdarna här intill bor en annan Anders. Han känner jag som mjölkbonde. Han cyklar ofta förbi tillsammans med sin fru här nere på landsvägen. Han har en dotter som red ut i skogen jättemycket med mamma Lisa när de var unga. Anders i Sjögården har en motorcykel också. Och en fyrhjuling som hans barnbarn ibland åker tillsammans med honom på.

Kanske kommer du bli lik någon av dessa människor när du växer upp. Kanske inte. Jag är väldigt nyfiken på vem du kommer bli.

Din pappa känner jag som snäll och handlingskraftig. Din mamma som modig och kärleksfull. Din morbror som lojal och ödmjuk. Din morfar som rättvis och känslosam. Din mormor som öppen och varm.

Precis som nyårsklockorna högtidligt ringer in den tusenåra fredens rike vill jag innerligt och kärleksfullt öppna för att du skall bli den Anders som är skapad men som vi inte lärt känna hela ännu.

Hur är din karaktär? Vad tror du på? Vad står du för? Är du modig och kan leda förändringar? Är du mjuk och vårdande?

Jag vill klappa dig på kinden, jag vill stryka dig över pannan och jag vill lägga handen på ditt hjärta för den du innerst inne är.

Så var det det där med att hitta en text på nätet som kändes från hjärtat. Det gick sådär. Jag läser istället den dikt som din mormor läst för mig varje kväll i hela min barndom.

Gud som haver barnen kär

Se till mig som liten är

Vart jag mig i världen vänder

Står min lycka i guds händer

Lyckan kommer lyckan går

Gud förbliver fader vår

Välkommen till världen Anders.