Terapi

Läste en artikel i metro på spårvagnen i morse. (mellan tårarna)

Den handlade om Terapi. Om att (samtals)Terapi som behandling har avmystificerats och att alla som sysslar med terapi har köer till sin verksamhet. Det talades om att folk saknar de vänskapsrelationer som skulle kunna föda de samtal man saknar när man väljer att gå i samtalsterapi. Det talades också om att man saknar tid till eftertanke i sitt stressiga liv och därför bokstavligt talat betalar för att få en stunds stillhet i veckan. Hur mycket vi än förnekar det har vi behov av stillhet, eftertanke, andlighet, existentiella diskussioner och fiolosofiska stunder.

Alltså jag är ju helt för samtalsterapi. Om jag blev president skulle mitt första förslag vara att alla barn under hela tiden de går i skolan skall få en timmes samtalsterapi i veckan. Tror man skulle upptäcka mycket skit som man kunde behandla innan personen ifråga ballade ur.

Vidare stod det i artikeln att fler kanske går i terapi nuförtiden för att man har tappat sina rötter. Citat:

(...) en förklaring till att många unga går i terapi idag är att den generationen saknar ett sammanhang. Man har inte så tät kontakt med sin släkt och kan ha hamnat långt ifrån sina rötter. -Människor vet inte vart de skall ta vägen med sin olycklighet idag. Det skapar tomhet när man inte har kontakt med sin historia.



.