Första Advent

Med reservation för politiskt inkorrekta uttalanden.

Första advent. Ljusstakar och stjärnor får komma fram. Och man får börja känna att snart är det jul. Har inga LED-lampor i mina ljusstakar. De hade inte det på min ICA-affär. Tar några pepparkakor och varm saft och tvingar mig själv till att skriva ett blogginlägg innan jag måste tvinga mig själv ut i adventsmörkret för å skaka rumpan i Lackarebäck.



I morse drog jag ut till Hammarkullen och favvis-kören. Jag står där och sjunger Hosianna och tänker att det nog ser ut som att jag står här och utövar min religion. När jag bara utövar lite kultur helt harmlöst.

Vid fikat får jag lära mig vad Ekumeniskt betyder (typ gränsöverskridande mellan olika kyrkor som är lika den svenska kyrkan). Jag har i min enfald trott att det betydde gränsöverskridande arbete på lite fler plan än inom de kyrkor som läser samma bok, talar med samma ord och äter samma mat. Liksom gränsöverskridande mellan olika religioner och mellan olika kulturer såväl som mellan olika samhällskikt och politiska åsikter. Ack så fel man kan ha. *besviken* Jag frågar en nybildad kommunitet om de inte kan se nackdelar för samhället med att gruppera sig i sammanslutningar som man bara får vara med i om man uppfyller vissa krav (oavsett om det är att man måste tro på gud, kunna spela fotboll, komma från ryssland, prata japanska eller vad det nu kan vara). Jag får inget svar egentligen. Utan personen frågan är ställd till förirrar sig in i ett resonemang om att en gruppering inte är meningsfull om det inte handlar om att leva som jesus har lärt oss.

Lite lustigt är det. För de talar om kärlek, fred och rättvisa. Tre saker som egentligen hör ihop så kraftigt att man inte kan få det ena utan det andra. Men de ser inte att orättvisor eller i alla fall känslor av orättvisor uppstår när det finns grupper i samhället som vissa personer inte får vara med i. Och känsla av orättvisa leder till krig.

Vad är det då de söker? De som grupperar sig. Jo, gemenskap. Gemenskap med en grupp människor. Med en flock. Gemenskap kan man få av krig också. Så på så vis är grupperingar i fredstid och i krigstid liknande varandra. Men man kan inte få rättvisa i ett krig. Och inte kärlek.

Varför duger det inte med gemenskapen man kan få i en grupp som inte har något inträdeskrav? Jag vet inte. Men jag tänker att 4H är fint. Att i 4H får alla vara med. Att i 4H är enda syftet att alla skall ha kul. Varför är inte alla med i 4H? Därför att alla har inte kul i 4H. Lite egenansvar har man, men resten av gruppen har också ansvar. Att alla får komma som de är och alla har rätt att ha roligt. Tänk vilket ansvar alla tar på sig som väljer att ingå i en sådan grupp.

Och tänk så lite ansvar de religiösa sammanslutningarna tar för de som inte vill definiera och slänga sig med religiösa ord. Tänk vilken ni och dom känsla. Detta trots att alla har samma längtan att leva i fred. Att alla är lika kapabla till kärlek. Och att alla har samma rätt att bli rättvist behandlade.

Jag gillar inte gruppism. För att citera min storebror.