Avsked - Separationsångest

Åkte från lägenheten i måndags med syrran. (Okay, jag vet. Rätt mycket tjat om syrran. Men det bara måste få vara så.) Det var starten på separationsångesten. Helt plötsligt kunde inte en gå och hämta bilen och en bära grejjer. Nej, nej. Vi gick tillsammans. Hehe. Lite gulligt faktiskt.

Vidare spenderade vi tisdagen tillsammans (Jag tog ledigt eftersom jag visste att jag inte skulle kunna koncentrera mig på jobbet ändå, och jag ville ju hjälpa till att packa.

4-Hjuling
Skoputs
Anderstorpet
Hökaberg
Källebacken
Backen
Vildsvin

Sakta med säkert inser jag att jag skall separera mig från mitt syskon. Alltså inte bara från min polare utan från mitt syskon. Och allt vad det innebär med gemensamma upplevelser. För att inte tala om platser som binder oss samman i sinnet. Klart som tusan att man måste få sörja lite. Det är en big-deal det här faktiskt.

Faktiskt.

För övrigt har vi äntligen hittat platslådan med lukes termokläder i. Den var i Holsljunga. Naturligtvis. I Holsljunga finns massa grejjer. Ett helt hus med grejjer faktist. Och alla undrar dom nog litegrand. När kommer Lisa hem igen? Jag tröstar dom och säger. Hon kommer hem snart igen.

Pappa sa en smart sak på flygplatsen idag. Vi är ju logaritmiska. Så vi märker ingen skillnad på om någon är borta 1 eller 10 månader. Sant. Helt sant faktiskt. Så då tänker jag att Lisa är borta i typ 8 månader. Men det känns lika som mindre än en månad. Och det känns inte alls så farligt :)

.