Stormen 2005

Jag minns också hemresan från kalaset. Vi åkte i transportern. Jag satt fram i passagerarsätet och pappa körde. Också satt tre passagerare bak. Trångt. Vi skulle ner till överlida och lämna av lite folk. På vägen mellan Holsljunga och Överlida mötte vi en bil som vi tyckte körde lite långsamt och konstigt långt ut i kanten. En sekund senare stod pappa på bromsen, där låg en jättegran! Som sagt man ser dom inte när det är mörkt. Bilen som vi mötte höll på att försiktigt passera granen. Och precis när den kommit förbi så slank vi emellan, alltså på fel sida vägen för våran del. Hugaligen, läskigt.

Sedan minns jag naturligtvis lite fragment av den strömlösa veckan. Jag satt och studerade med pannlampa på övervåningen. Strax fick dock pappa igång SJ-reservaggregatet som vi lånat av en kusin och allt var som vanlit. Till och med utegranen lyste. Då det var endel grannar som inte fått igång sina aggregat ännu var detta kanske lite onödigt. Nästan ett hån mot dom som inte hade ström ännu.

Jag minns att vi åkte ut och tog ner några granar som låg på vår el-ledning. Ledningen var i och för sig inte av men den kunde ju gå av och då skulle det ju dröja ännu längre innan vi fick ström.

Jag minns att vägen upp till Hökaberg var helt igenbommad av trän, och i träna låg högspänningsledningen intrasslad. Det var alltså inte tillrådigt att börja röja där, utan vi borde vänta på fackfolk. Jag och pappa bar upp det lilla reservaggregatet till en gammal man som satt fast uppe på sin gård inte långt från Hökaberg. Tur man har långa ben när man skall ta sig igenom stormfälld skog. Oj, vad skönt det var att kunna hjälpa till att få ström till mannens frys så att all hans mat inte skulle bli förstörd. Vid det här laget var också mobiltelefontrafiken igång så vi hjälpte honom att ladda sin mobiltelefon.

Efter några dagar hade grannen röjt sin skogsväg upp till hökaberg så nu kunde även hemtjänsten ta sig upp med mat till den gamle mannen. Efter ytterligare några dagar orkade grannen inte vänta på fackfolket längre utan röjde även den riktiga vägen. Eller ja, gjorde den framkomlig i alla fall. Nu är kraftledningen utmed den vägen nergrävd. Men det har inte den gamle mannen nytta av. Han har lämnat sin gård och sin katt till efterkommmande generationer. Han har lämnat den här världen, men många minnen har han lämnat efter sig.