Skrivet pa Heathrow...

..efter lite sömn på en hård väntrums-bänk. Med märken i pannan efter qantas ögon-bindel och lite svagt ont i svanskotan av allt sittande försokte jag formulera ett blogginlägg. Det gick sådär men såhär blev det:

...............................
Under det senaste dygnet har vi varit på hemresa. Flygresa med Quantas. Melbourne-Singapore gick fin-fint. Efter två och en halv film, några mål mat och lite stirrande ut genom fönstret var vi helt plötsligt framme i Singapore. Vi satt på de två innersta sätena på de tre sätena vid fönstret. Utanför oss satt en tjej som pratade med någon storbrittanien-accent. Jaha, ja tänkte vi. Då blir det en trång och mysig flygresa det här. Men var glada ändå.

Inte då. När vi lämnade Singapore hade vi tre säten för oss själva. Hur skönt som helst :) Efter första målet mat somnade vi gott. Vi vaknade till när det var alldeles mörkt i flygplanet. Våra matbrickor hade de tagit bort utan att vi märkte det. Och de hade lagt den lilla snacks-påsen på våra bord. Man känner sig som en kung :) Vi kollade in flight-pathen också. Det visade sig att vi hade 7 och en halv timme kvar! Den här flygresan vill ju aldrig ta slut! Ja, ja det fanns bra musik att lyssna på och vi slumrade väl lite till och jag som var hungrig som en varg käkade ett gäng bananer och Fridas äpple :) Sen så kom äntligen frukosten. Efter den var man naturligtvis lika hungrig igen men hungerkänslan avlöstes strax av julkänsla när vi påbörjade landningen i London var marken alldeles vit och alla lampor skapade liksom världens finaste utsikt. Efter pilotens kommentarer i högtalarsystemet var vi också glada över att överhuvudtaget få landa då Heathrow inte hade så många landingsbanor öppna i snöovädret. En blandning av lättnad, julkänsla och hemkänsla samlade sig alltså i magen och man kunde inte annat än le. Där satt man och var klarvaken klockan halv fem på morgonen.

Väl nere på marken sade piloten något i högtalarna igen. Vi fattade inte så Frida frågade en rödhårig engelskspråkig grabb. Det visade sig att vi sedan fick sitta kvar i planet när vi väl hade landat för att snubben som kunde köra luftbryggan var forsenad på grund av att hans tåg var försenat i snön. Detta rörde oss inte ryggen. Vi visste ju att vi hade 4 timmars väntetid innan flyget till Landvetter gick så vi hade ingen brådska. Och utsikten var vacker. Snön yrde och gula gatlyktor skapade det där sago-skenet som man bara kan få till i ett snötäckt landskap.

Sedan foljde:
Snö i luftbryggan
Kall vind om benen
Buss till terminal 3
Incheckning vid transfer disken
Försök till parfym-inköp
Frukost
Växelkurs utredning
Bokhandel
Fortsatt försök till parfym-inköp
Provning av fin-handkräm (huden blir torr i flygplans-luften faktiskt)
.........................................

Och sedan var det bara att vänta. Inte visste vi då att vi skulle behöva vänta till klockan fyra typ innan vi fick gå på planet. Jo, men visst. England hade den värsta snön på 20 år.