Att inte gilla en människa som verkar vara rädd för mig

Skrajja hästar

Har du studerat hästars beteende någon gång? När det regnar och blåser ställer de sig med rumpan mot vinden. Om man tvingar dom att gå i riktning mot vinden när man är påväg hem från sommarhagen till exempel, då säker de huvudet och vänder bak öronen och är allmänt okontaktbara. Instinkt kallas det. Instinkt att bete sig på ett sådant sätt som är hälsosamt för kroppen.

När något ljud plötsligt framkallas som en häst inte är van vid rycker den snabbt upp huvudet och spanar åt det håll ljudet kom ifrån. Näsborrarna vidgas och öronen spänns framåt-riktade  Det kvittar vad som finns i vägen för huvudet. Instinkten är stark att snabbt få koll på vad det var som lät. Står en liten stackars nybörjarryttare och böjer sig över halsen blir hen snart knockad. Jag har själv gjort misstaget och sett många andra göra detsamma. Hästen skadar inte sin skötare av ondo. Nej, enbart av otur i samband med rädsla.

Vid riktigt farligt läge, enligt bedömning av hästens ryggmärg, nöjer sig hästen inte bara med att höja på huvudet och spana. Nej, då tar springaren det säkra före det osäkra och kutar i motsatt riktning det snabbaste den kan i några hundra meter innan den vänder sig om och kör spanings-strategin. Den som har suttit på en häst i denna situation är nog den enda som egentligen har känt på definitionen av "springa för livet".

Ibland tycker jag det är bra att vända sig till hästvärlden när man försöker förstå människor. I djurvärlden är vi vana vid att tala om "instinkt" och ser det som självklart att denna primitiva kroppsfunktion styr stora delar av djurens liv. När vi diskuterar människors beteende å andra sidan använder vi oss snarare av principer som moral, rationalism och civilisation. Vi vågar knappt tänka på människans instinkter, som vi så praktiskt maskerat i ordet "känslor".

Hästen kan i extrema fall även vända sin rädsla till ilska. Detta är en strategi som kommer efter den att springa bort från det som skräms. Hästen är ju först och främst ett flyktdjur. I ett läge där det inte går att fly eller då avkomman inte orkar springa mer drar sig dock inte hästen för att bete sig hotfullt för att få faran att avlägsna sig. Den mänskliga ilskan tror jag kan jämföras på så många plan med hästens. Och när vi väl börjar göra det blir vi nog lite smartare. Att inte tänka att ilska är ondska utan att ilska är hotfullt beteende rotat i rädsla. När gjorde du det senast?

Freedom from religion

En spenslig man med långt skägg är rädd för att hans sätt att se på världen är fel. Hans ilska tar sig uttryck i ett förtryck av de som riskeras att vändas emot honom.

En virrig konstnär från Skåne är rädd för att han inte skall våga säga vad han tycker efter en våldshandling riktad mot honom. Hans ilska tar sig uttryck i ett misstänkt behärskat berättande och skapande. Hans behärskade person är svår att placera, jag känner att jag inte "vet vart jag har honom" säger Janne Josefsson.

I slutändan är det ingen i samhället som vågar ta ställning för eller emot endera parten. Frågan blir ignorerad av alla förutom av ett politiskt parti som vinner röster på att sätta ord på folks ilska över att inte få sin rädsla tagen på allvar.

Hur vore det om vi alla berättade om våra rädslor istället för att slåss i vrede? Jag är rädd. Jag är rädd att ingen vågar ta frågan om det fina i att vara fri från religion på allvar. Jag blir rädd när vi i Sverige 2012 diskuterar om böneutrop skall vara tillåtna fastän jag trodde vi kommit så långt i sekulariseringsprocessen att jag trodde kyrkklockor snart skulle vara ett minne blott. Jag är rädd för det faktum att vi lägger energi på att server fläskfri mat i skolorna när jag trodde att vi snart skulle övergå till närproducerad, ekologisk, hälsosam och smart skolmat.

Men jag är också rädd för att kyrkklockornas ljuvliga helgmålsringning

ska

försvinna.

Så rädd att jag vill springa för livet.

.