Igår var jag och red som vanligt. 60 minuter av total lycka, avskärmning från verkligheten och fysisk aktivitet. Det är svårt att vara ledsen efter ett sådant pass. I tisdags kollade jag på "landet brunsås". LANDET BRUNSÅS gott folk!!! 30 minuter av insiktsfulla kommentarer, små-roliga skämt och fin-fint skjutna rörliga bilder. Programmet sporrar mig till politiska diskussioner på ett så fin-stämt sätt att det bara är omöjligt att deppa ihop! I måndags åkte jag kollektivt. I lurarna kom så plötsligt australiensiska nationalsången. Den finns i min spellista efter att ha övat frenetiskt på australiensiska sånger och svensk folkmusik inför sommarens händelse (the smith-wedding). Fina minnen från spelvänner kommer fram i mitt huvud. Mungiporna kan bara inte gå neråt till en sådan vacker melodi.
Hur det kommer sig att jag försöker vara tjurig? Jo, ibland händer det saker som borde göra en tjurig. Det är liksom enda vettiga reaktionen.
i) Stiger upp på måndagsmorgonen för att starta en resa från landet till Götet. Mor å far har lånat ut sin bil till några som saknar boene i Lund. Så jag lånar ut min bil till brorsan (som i vanliga fall snyltar på mor å far, precis som jag). Summan av kardemumman blir att jag skall åka kollektivt för första gången på länge! Lite sliten efter helgen och med lite virus i blodet startar resan med 20 minuter bil till Svenljunga. Vid moga hoppar jag på en buss till stationen och där tar jag en buss till Borås. Finns bara plats längre bak i bussen. Busschauffören bromsar ojämnt. Jag är trött. Kids hoppar på påväg till gymnasiet, snälla och fina men med mycket hårspray och parfym. Vid inbromsningen i Lockryd (eller skall jag säga inbromsningarna för chauffören trycker liksom stötvis på pedalen) är illamåendet ett faktur. Skit också. Försöker hålla modet uppe, men efter tre tok-äckliga inbromsningar vid resecentrum i Borås ballar jag ur. En till inbromsning och jag kräks! Tänkte jag. Gick till pressbyrån, köpte ett päron, steg på nästa buss. Men inte fan var jag på dåligt humör för det...
ii) På min arbetsplats jobbar vi för tillfället med arbetsmiljön. Jag jobbar till exempel med att känna min trygg. På måndagsmötet hade jag en sak jag bara visste att jag måste ta upp. Men hur skulle jag våga? Jag satt där med frossa, gåshud, illamående och susningar i huvudet. Arrrrgh! Här kommer pippi långstrump! Jag låtsades helt enkelt att jag var på planeringskonferens med Älvsborgs 4H och berättade helt sonika vad jag kände och tänkte i mitt speciella ärende. Även om jag borde vara irriterad på att vi har sådana problem med kommunikation på mitt jobb så var jag glad efter mötet. Helt sjukt...
Det kan hända att endorfinerna efter en mycket fin helg har hängt kvar hela veckan. En mycket fin planeringskonferens med Älvsborgs 4H. Inte så att den var felfri, lätt att uthärda eller utvilande. Det var nog mest det att jag hade en idé om hur den skulle vara och gjorde den så. Helt efter vad jag trodde på. Jag tror jag blev lite stolt. Som hästkarlen i Krok sa.
Foto: Pär Inghammar
.
No comments:
Post a Comment