Lurad!

Ha ha! Där lurade jag mig själv. Det låter liksom som att förgågna bortglömda eror verkligen är bortglömda.

Men det är dom inte.

Att ingå i en ridgrupp påminner mig om mitt hästliv. Jag tackar livet för en robust häst-grund att stå på i form av ändlösa dagar av ritter hemma på skogsvägarna på diverse ponnisar och hästar. För jordnära förhållningssätt till hästar tack vare insikt i hästeriets alla sidor på Bollerup.

Och i botten på den blå byrån ligger en tröja med world trade centre på. Och jag är varje dag medveten om vem som lagt osthyvel, smörkniv och tekulor i samma låda i köket. Och då och då kan jag fortfarande förvånas över att pricken inte är grön utan grå.

BTW. Vi har massa snö här.

Tågresa hem från Örebro: