Dansband och klagosång

Oj, oj, oj. Vad hände här? Fick visst lite bloggfrossa, skrivkramp och mycket att göra på jobbet. Längesedan jag tillät mig att formulera någon tanke i ord här på denna gudsförgätna plats som jag kallar min blogg.

Har åkt buss endel det senaste. Dumpade volvon hemma hos mamma och pappa i helgen för att jag ska på CFK i helgen och jag åker tåg dit och sedan tar jag transportern hem till Holsljunga (T har haft den i Kalmar och tar med den till Linköping). Dessutom så ligger bromsarna på lite på höger framhjul så om den blir inlämnad till en verkstad blir den nog glad.

Tog alltså bussen från S-ljunga till Gbg i söndags. En trevlig chaufför körde bussen. Provade också på att ladda kortet med visa-kortet. På tiden att man kan använda visa-kortet i bussen! Tjohooo! Det kallar jag utveckling. Snacka om skönt för busschaufförerna att slippa rånrisken.

I alla fall, satte på mig hörlurar och började lyssna på en spellista i telefonen som heter "Tåg", den räcker precis för en resa till gbg från S-ljunga. Men efter en stund tyckte jag att jag hörde någon musik utifrån också. Jag tog av mig hörlurarna och mycket riktigt, busschauffören hade satt på en skiva. Dansbandsmusik. Inget ont om dansbandsmusik. Men på en söndagkväll på väg till en neonstad är man inte riktigt upplagd för klyschor i stil med "Du är kärleken för mig", "Du är solen och min jord" speciellt inte när de upprepas alldeles för många gånger i en refräng som upprepas alldeles för många gånger. Men det fick mig inte på dåligt humör, nejdå, satt mest och smålog hela tiden. Speciellt när busschauffören sjöng med :)

Igår skulle jag åka buss ut till sävedalen där Frida2 (till skillnad från Frida1 som bor i K-krona) bor. Hade inte en aning om vart jag skulle kliva av så jag fick så snällt masa mig fram till busschauffören och erkänna att jag behövde hans hjälp. Gud förbjude! :) Det visade sig att han gärna ville ha någon att prata med så han satte genast igång att beklaga sig över för små rondeller, bilar som byter fil mitt framför bussen, resenärer som inte vet vart de ska... Och allt framfördes på den härligaste invandrar-göteborgska man kan tänka sig. Typ som han i jönssonligan som säger "Siit-bil" hela tiden slängde sig denne välsmorde busschaufför med "Siit jobb" typ varannan hållplats. Jag blev orolig att han skulle glömma av vart jag skulle gå av. Men det gick bra och väl framme var Frida på hållplatsen, tack och lov!

Hennes mamma tog oss sedan till det mest pitoreska stall mitt ute i skogen i Lerum typ. Där skuttade vi runt på några hästar i en timme i ett ridhus. Har inte kunna sluta le idag. Tänk att vägen tillbaka till hästarna kan vara så kort. Det är bara så att den känns oöverstiglig innan man har tagit första steget.

Ont i kroppen idag.

.