Det sitter en tidningsnotis pa min anslagstavla

19 september 2008 skriver BT "Bjorn synlig i Holsljunga i veckan (...) bjornen syntes ungefar en kilometer vaster om kyrkan i Holsljunga, pa vagen mot Oxaback."

Jag kan se for mitt inre ungefar vart observationsplatsen ligger. Gah! Det ar otackt nara.

Det fortsatter lite langre ner i artikeln med: "Nagra kor hade sprungit in i en ladugard och hastar sprangt ett stangsel."

Jag vet tva sma ponnisar som skulle bli vettskramda om de fick syn pa en bjorn. Ratt igenom staketet och in i stallet hade inte varit en otankbar reaktion.

Fy hundan skjut f-nskapet ar min reaktion. Fast sen nar jag sitter har pa andra sidan jordklotet kan jag lyckas fa min hjarna att tanka pa biologisk mangfald och tycka att den ocksa har ratt att leva. Det har med att inte vardera nagon art hogre an nagon annan kommer upp i mitt medvetande. Nar jag sager att debatten ar varm kring huruvida den borde skjutas (eller ja inte specifikt den bjornen men bjorndebatten over huvudtaget kommer ju igang nar det blir sa uppenbart att de finns ute i skogarna) sa sager fysikern bredvid att nej, lat den leva. De kan val sova den och fora bort den en bit? Mmmm. Visst later det fint. Men det ar inte sa latt att fora bort den en bit nar narmsta by ligger 10 km bort och en massa gardar och enskilda hus dar emellan. Vart skall bjornen fa bo? Nej jag tycker nog att den inte far vara dar hemma. Det ar for otackt nara. Norr om stockholm kan han fa bo. (om dom vill ha han dar). Annars tycker jag nog att vi far valja; obegransad befolkning ELLER bjornar.