Att sitta på andra sidan skrivbordet i en anställningsintervju

Ni vet hur stor skillnad det är på att sitta på endera sidan av skrivbordet vid en anställningsintervju? På ena sidan måste man anpassa sig för att se snygg ut så att dom vill ha en samtidigt som man skall fråga så mycket man bara orkar för att få reda på om man verkligen vill ha jobbet. På andra sidan måste man fråga mycket för att ta reda på om man vill ha personen samtidigt som man verkar trevlig så att personen i fråga vill jobba hos dig som arbetsgivare.

Båda spelar naturligtvis ett spel. Men makten ligger trots allt hos arbetsgivaren. Inte för att arbetsgivaren får personen bara för att arbetsgivaren vill det (arbetssökanden har ju en egen vilja) utan för att arbetsgivaren har sista ordet även om arbetssökanden verkligen verkligen vill ha jobbet.

Och den som har makten kan spela spelet på ett lite roligare sätt. Hen kan riskera lite mer i sitt spel. Till exempel tänka lite mer långsiktigt kanske.

Arbetsgivaren kan ha en dold agenda (eventuellt i positiv bemärkelse). Eller ja, egentligen kanske en ganska öppen agenda men inget hen talar om. Lite som det meta-tänk som vuxna kan ha i sitt samspel med barn ibland. Typ. "Jaha, nu trotsar hen. Fy vad oangenämt. Men det är en del i hens utveckling. Lite gulligt faktiskt. Men hur skall jag nu reagera för att spegla hens känslor korrekt?"

Sådär känner jag mig ibland i min ideella roll. Sådär som en arbetsgivare eller som en förälder. Det kan antingen gälla i situationer då jag handleder andra i lättare bokföringsarbete. Ni vet i ett utlärande arbete så kanske man låtsas inte veta svaret på vissa saker bara för att motparten skall få lista ut det själv. Snacka om bra teknik för intervjuare. Det kan också gälla situationer då jag vill locka vissa personer till vissa platser eller vissa ideella uppdrag för jag tänker att det är det enda rätta i ett längre perspektiv. Då kan jag slå till med lite fraser som jag visserligen står helt och fullt bakom men som absolut inte är sanna.

Problemet blir när jag själv metatänker kring andras metatänk. Till exempel mina handledares strategier. Eller när jag irriterar mig på att andra inte detekterar mitt metatänk och rollspelande.

Haha! Där kom det fram. Jag vill alltså att människor skall inse att jag ljuger ibland. Men förstå den dolda agendan bakom det hela. Och spela med.



.