Kvinnlig rationalitet

När man strosar runt såhär en vardagskväll och packar inför en tjänsteresa.

*Man tvättar sin hårborste, häller upp shampoo i småflaskor, lägger nässpray och tuggummi och ögonbindel och öronproppar i handbagaget, väljer kläder och skriver lista på det som måste packas i sista stund.*

Så saknar man villkorslöst ej viss tjej. Man vet helt säkert att om hon var här skulle saker vara annorlunda på ett bättre sätt. I henne har jag min ältande, rationaliserande, optimerande och omfallsanalyserande själsfrände. Man får lov att fråga ifall hon tycker att man skall ha alvedonen i handbagaget eller i incheckade bagaget. Man får lov att fråga om hon tycker att svart eller vit sjal är mest användbar och ifall en viss accessoar dressar ner eller dressar upp en outfit.

Inte för att hon inte vet att man överoptimerar allt och överanalyserar alla beslut och att det ligger ett problem i det lika mycket som att det är något bra. Utan för att hon tar det på allvar. Det att man måste fråga och älta och optimera innan det skall kännas bra. Dessutom är tösen jag tänker på otroligt bra på att vara rationell och noggrann på ett bra sätt så där som bara en kvinna kan. Om man ber henne köpa shampoo eftersom hon ändå skall köpa till sig själv. Kommer hon hem efter att ha genomfört det mest genomtänkta köpet i världshistorien. Hon kan berätta varför valet av shampoo föll just på den produkt hon lämnar över. Både ur miljö och hälsoperspektiv.

Det blir tomt och kallt när man delat allt. Och blir skiljda åt.

.