Kärlek till SVT

Två program har avnjutits. Två tankar måste ut ur systemet. I den stund jag formulerar de på papper kommer de flyktiga tankarna på ett fint sätt in i mitt medvetande och blir en plattform till nya tankar.

Landet brunsås - Störande experter sitter och säger emot varandra i TV medan 3 programledare flummar runt och underhåller. I det sista avsnittet säger en programledare att vi genom tiden har ägnat oss så mycket åt att skaffa fram mat för att överleva istället för att laga mat som är god att vi inte bryr oss om hur maten smakar. Då tänker jag genast, vad fel hon har. Man har timjan i ärtsoppan för att det blir gott. Man har lingon till stekfläsket, peppar och lagerblad i kalopsen, anis och fänkål i brödet, citron på fisken och rödkål till surströmmingen för att det är gott! Ju! Gud vad intressant det är att olika smaker passar så bra ihop. Liksom så bra att de står sig 100-tals år. Skulle tro att Arn även på sin tid kryddade ärtsoppan med timjan från klosterträdgården...

Åh Herregud! - Med lite återupplevelse av melodier från söndagsskolan, smarta saker sagda av en man som tänkt mycket och lite humor från samme man kan man inte annat än att njuta. "Jag har bevisat att Gud inte finns, men ändå Tror jag". "Det gäller att fatta att alla föreställningar om Gud som ju ändrar sig över tid inte är Gud själv utan just bara föreställningar och bilder". Precis som programledaren har jag växt upp med "vi sätter oss i ringen" och "Gud som haver". Därför har jag en som jag vill kalla det "oskyldig" föreställning av Gud. Och jag har också en mycket restriktiv inställning till att använda ordet gud eftersom man inte vet hur andra personer har definierat det. Man kan liksom inte veta vilka egenskaper som ens medmänniska har valt att ge sin gud. Är det en krigsgud? Eller är det en gud som ger goda skördar och friska djur? Min gud är god och full av kärlek. Skördarna och djuren tar hustomten hand om. Du skall inga andra gudar hava jämte mig... Så gick det med den saken.

.