När verkligheten är bättre än film

Inatt väcktes jag av ett sms. Jag hade ljudet på på mobilen eftersom vi sov över på stallet och jag ville vara nåbar.


Ett helt vanligt gott-nytt-år-sms antog jag. Nja, inte riktigt skulle det visa sig. Det började i och för sig med ett gott nytt år men... Såhär skrev kära syster:

Gott nytt år! Luke och jag är på sjukhuset i Bendigo och jobbar på en nyårspresent! Vattnet gick i morse. Vi får se när vi får tid och ork att uppdatera er. Kram! Lisa

Meddelandet emottogs 2013-01-01 04:47 svensk tid. Detta blir vår hållpunkt under dagens telefonsamtal svensk-boende familjemedlemmar emellan. Det visar att barnet föds 2013 och inte 2012.

Jag är trött av nyårsvak, stallarbete och motionerande av hästar. Men när jag läser detta meddelande blir jag vaken. Klarvaken. Sedan vaknar jag en gång i timmen tills det är dags  att gå ut och fodra kl 7. Spännande!

Jag är glad att jag är mer än väl sysselsatt med att utföra alla stalltjänstsysslor, ta hand om besökare på ridklubben, ta hand om yngre medlemmar och motionera hästar. Annars hade jag nog suttit och bitit naglarna i spänning.

09:23 får jag ett nytt meddelande i ärendet. Från och med nu är det Lukes telefon som används. Antar att Lisa inte har koll på sin av förståeliga skäl. Nåväl, såhär står det:

Hej emma! Happy new year! Did you get a message from Lisa earlier today so say what we are doing today?

Jag svarar 09:41 följande:
Hej!
Yes, I am informed :)
Lots of love to you both.

Här kan man ana lite osäkerhet i min skrift. Det är som att jag inte vet vilka ord jag skall använda. Good luck? Nej, det kan man ju inte säga. Hmmm. Nä jag får säga som det är - att jag älskar dom.

När jag får meddelandet ovan och svarar på det är vi alltså i full gång med att mocka boxar på stallet. Vi har släppt ut hela gänget hästar. Det uppdagas att hästarna inte får vatten i hagarna fastän flera hästar gått till badkaret för att dricka. Liten diskussion om kranar som fryser innan en man löser problemet med att köra några hinkar till hagen i en skottkärra. Mamma ringer och undrar om jag också hört den stora nyheten - de är på BB! Vi snackar lite men jag är busy med stallgöra så det blir ett kort samtal.

09:55 sms från Luke Smith
Do you know if the rest of the family got the message?

11:01 jag svarar:
Yes, they did. I spoke to mom on the phone and Toby is with me.

Eftersom min svarstid är drygt en timme kan man ana hur busy vi verkligen var med stallgörat. Tobias var inte uppe med tuppen denna dag. Men klockan strax innan 11 när vi stalltjänst folk skulle ha fikapaus gick jag upp och väckte honom genom att visa honom hans telefon och meddelandet från Lisa om att de är på BB. Han vaknade därmed med ett leende. Sedan åt vi frukost tillsammans med resten av stallfolket.

Redan 11:03 svarade Luke mig med:
Cool, thanks. Everything going well here, apparently she is about 5 cm dilated. Bit of a slow process but lis is doing a great job

11:07 skrev jag:
Tell her we think of her and you. Hejja hejja!
Kram

Återigen lyser min chockartade, förväntansfulla och iviriga sinnesstämning igenom. Stora saker på gång! Svårt att sammanfatta sina tankar i korta sms!

Hon ringde mig från Lukes telefon kl 19:18. Hon var trött. När jag såg vem som ringde på displayen gick pulsen upp och jag kände att jag varit spänd och orolig över hur allt skulle gå. Det var så skönt att höra hennes röst. Och lillen gny.

19:26 skrev jag ett sms till Lukes telefon igen. Detta var då efter att jag pratat med Lisa.

Its okay to be terrified of the new life at first. After getting used to him you will love him for eternity. Words from my thirds host-mother in Kansas. Kram

.