Ge dom något att prata om

Ibland måste man ge folk något att prata om på fikarasten. Idag hämtade jag ut mammas kamera som varit på lagning. Det hade kommit något klet vid avtryckaren så den hade fastnat i nere-läget och tog kort hela tiden. Hehe.

Var frustrerad på canons dåliga kundservice redan när jag kom, för när jag var där och lämnade in kameran fick jag vet att om man lämnar in kameran för bedömning och sedan väljer att ta tillbaka den utan reparation så får man betala 400kr. Hursomhelst, nu när jag kom in för att hämta kameran så lät jag kundservice tjejen dra hela lasset vad gäller trevlighet och service. Jag hjälpte inte till något. Fattar ni? När jag såg att Lisa ringt en halvtimme tidigare ringde jag upp henne när jag stod där vid disken och tjejjen fixade med något. Så då fick jag be service-tjejjen hålla i pappret eftersom jag bara hade en hand när jag skulle skriva på att jag hämtat ut kameran. Hihi, hoho. Kände mig som ett praktarsel. Dessutom så frågade Lisa vad reparationen kostade över telefon, och det svarade jag på inne i service-lokalen och sade "man får glädja sig åt att de i alla fall inte tjänar så mycket pengar som när man köper en ny kamera" (istället för att laga den).

Oj, oj, vad hon kommer prata med sina kollegor om hur otrevlig jag var. Och vet ni vad det pinsammaste är? En kompis från gymnasiet jobbar där.

:)

Kanske kommer de också prata om de bilder och filmsekvenser som fanns kvar på minneskortet medan de reparerade kameran. Bland annat en sekvens på när jag gör diverse plankor och sit-ups. Snygg vinkel och svettigt ansikte. Hå hå ja ja. Inspelningen gjordes för att jag skulle kunna hålla koll på intervalltiderna. Jag hade glömt telefonen på stallet.

Jag bjuder på den.

.