Hej, jag heter Emma

För två veckor sedan föreställde jag mig denna dagen, satte upp den som ett mål - då skall jag vara "klar".

De senaste två veckorna har jag jobbat mycket för att nå målet. Dels varje dag och dels hela tiden. Alltid med jobbtankar i huvudet och med jobbdatorn i knät. Det blev mycket jobb för det var två deadlines som skulle hinnas med, den ena gällde ett konferensbidrag som skulle skickas in senast 1 maj och den andra gällde en artikel som skulle revideras till den 6 maj. Först var det lite spännande för det var lite oklart om det skulle gå att få till båda grejjerna i tid. Man kände liksom ovissheten och det gav lite hisnande känsla. Helt planerat drog jag ut en visdomstand och blev sinkad en dag, jag trodde nämligen jag skulle må bättre dagen efter operationen än jag gjorde. En dag i en tidsplan över 14 dagar är en ansenlig tidsperiod. Helt oplanerat fick jag några dagar senare en infektion i såret och fick snällt fortsätta med flytande föda samt hoppa över en disputationsfest. Lördag och söndag var effektiva jobbdagar. I pauserna låg jag under dubbla täcken och sov med huvudet under kudden eller missbrukade sista avsnittet av BBCs serie "Emma". Konstigt hur man inte klarar av nya intryck i så intensiva perioder utan vill bara ha samma gamla romantiska dialog uppspelad framför sig gång på gång. Jag kunde inte ens lyssna på radio under dessa veckor. På måndagen hörde jag en dialog om någon som frös på jobbet men fäste inte någon större vikt vid det. På natten vaknade jag av frossa. Lagen om alltings jävlighet. Två dagar och två nätter med feberfrossa uthärdades med välling, nyponsoppa, alvedon, vätskeersättning och ibumetin. Jobbet fortsatte som vanligt och dessutom tog jag bort stygnen och deklarerade åt 4H. Torsdag och fredag utgjordes av mycket jobb ihop med en handledare. Flöt på fint. Kunde på fredag lunch känna att jag kommer hinna klart. Spänningen avtog och med den minskade upphetsningen kom lite trötthet. Tog mig tid att gå till naprapaten. Bekände att jag inte skött mig, pratade lite om hur man skall leva för att må bra, föreläste lite i svårigheten av utforma vetenskapliga studier och fick en uppläxning tillsammans med välbehövlig massage. Åt en macka på skrädderiet i Kinna och deckade i mammas knä någon timme. Sedan tillbaka till Göteborg med förnyat mod! Åter in i jobb-mode som stängdes av i och med avslutat beting kl 20:30 lördag kväll. Fest!!! Haha. Nej, nej. Hem. Välling. Säng. Såg sista avsnittet av Emma i min hjärna medan jag somnade det var nämligen svårt att bara stänga av hjärnan, jag var tvungen att sysselsätta den med något. "Det börjar med den miljöbilden, sedan sveper kameran och man ser Emma, farsan och Knightley. Sedan säger hon det ja, just det ja. Sedan går dom in. Sedan ser han sådär uppgiven ut fast med ett litet leende. Hmmm. Sedan kommer hon ridande på en åsna..."

Två veckor senare, två kilo lättare, en visdomstand fattigare landar jag här på den dag jag längtat så efter. En dag när jag ligger i sängen och återigen gärna lyssnar på radio. Jag vill inte vara en sån där som har hög sjuknärvaro. Jag vill inte leva så. Det är inte jag. Hur mycket av det som jag gör nu gör jag för att det är jag och för att jag vill det? Och hur mycket gör jag för att samhället har lärt mig det?

VEM ÄR JAG:

Såg senast på TV: Tittar mycket lite på TV - bara på kriminalserier med Hilda på kvällarna till "kvällsvällingen" eller på Desperate Housewifes. Tittar då och då på svtplay (läs: brittiska kostymdraman). Idag såg jag dessutom som lite söndags underhållning första avsnittet (Akt 1) av "Riktiga män" (med Körberg, Ulvesson, Schyffert och en man jag inte kände igen). Showen är bra när en av männen berättar om sin sjuke far som han haft ett dåligt förhållande till och när de sjunger en sång om hur svårt det är att vara man i nutiden - man skall vara både matcho och en känslig typ. Men showen känns såååå 90-tal när de kör sina äktenskapsskämt om hur frugan blir rasande och mannen bara jobbar. Svårt att relatera till en story om fyra män som jobbar jämt och vars fruar är hemmafruar. Det kan inte vara många i Sverige som lever så. Eller?

Hörde senast på radio: "Språket" med Anna-Lena.

Låt jag lyssnade på senast: The Gambler. Den finns på en av Lisas gamla brända skivor i bilen som jag lyssnat på det senate.

Sport jag utövade senast: Ridning. Tränade öppna och sluta på Sebastiaan idag på Storås. Grymt pass! Solen sken och paddocken var ledig. Louise coachade mig och Camilla. Sedan mockade vi och putsade träns i solen. Vi hann också med en lunch i solen och en fika (blåbärssoppa och macka).

Internet site jag kollade in senast: (Förutom svtplay, gmail och facebook) SMHI - Vädret i Barcelona. Åker dit på konferens onsdag-söndag nu till veckan.

Längtar efter: Oskyldighet. Frihet. Kunskap. Min familj. Sång.

Tänker på: Att tänka kosmiskt, att liksom placera allt i ett större sammanhang. Att människor jag möter gör stora intryck på mig fast dom nog inte vet om det. Att det enda material som ingår i kretsloppet är trä. Att många människor på jorden inte vet vad en tröska är. Att demokrati inte skall tas för given.

Vill: Leva i en liten liten stuga med en liten liten lycka.

Drömmer om: Kärleken.

Oroar mig för: Att jag inte skall vara nöjd med det jag gjort. Vad jag skall göra när jag har doktorerat klart.

Saknar: Kroppsarbete. Får nog be att få "hugga lite massaved" över kristi himmelsfärd.

Bakade senast: Världens enklast bröd (imorse).

Senaste måltid: Norsk fisksoppa med kokt ägg och hembakt bröd.

Skäms över: Att jag lever lyx när så många har så lite.

Dagens överraskning: Det har blivit grönt ute (!)

Smålog över senaste veckan: Rikslägret i Stockholm när vi hade papp-lådor på huvudet och hade tema "postorder". En maskros jag såg på väg hem från spårvagnen.

Stolt över: Bästa styrelsen som har författat en motion till riksförbundsstämman med Sveriges 4H i sommar.

Puss å kram!

.