Opera

Mamma gav mig en biljett till trollflöjten i julklapp. Ah! Vilken bra present. Hade nog inte lyckats ta mig dit på eget initiativ om man säger så.

Först visste jag inte vad jag skulle förvänta mig. Jag kunde inget om trollflöjten och jag hade aldrig varit i operahuset. Men efter några luncher på jobbet hade jag både fått exempel på låtar sjungna för mig och fått förklarat för mig att det nog var en bra nybörjaropera så jag började genast längta till denna upplevelse.

Jag och mamma och pappa käkade lunch på Bommens restaurang innan. Helt okay ställe. Även om det blir lite hackigt när stadsovana bönder skall försöka hanka sig fram i stadens nöjesliv. Och även om servitrisen eventuellt tappat gnistan och inte var riktigt så service-minded som hovmästaren. Vi läste hursomhelst på lite om operan i papper som mamma skrivit ut, i programmet de köpt på bussen och i en sagobok som mamma hade.

Sedan gick vi i god tid till operan. Där skulle pappa nödvändigtvis ha kaffe och kaka (han hade blivit lite arg när han inte fick det på restaurangen), så jag tog en kaka mamma tog en kopp kaffe. Vi köpte också lite godis i en kiosk. Man måste ju stötta den fattiga operaverksamheten. Kanske.

Vi var i så god tid att det inte var någon kö till toaletten eller till garderoben. Vi gick in i salongen och upptäckte att vi fått toppen-biljetter. Mitten, mitten på parketten. Vilket innebär perfekt höjd och perfekt avstånd. Eventuellt att det var lite jobbigt att titta upp på textremsan när man inte hörde vad de sa. Så om man skall se en opera som inte är på svenska skall man nog sitta högre så det blir lättare att slänga ett öga på texten, typ som när man tittar på TV.

Sedan kom pretty-woman upplevelsen med rysningar och tårar i ögonen. Jag förstod nästan allt som hände på scen och bara älskade den stora körens framträdanden när de stod på två rader längs hela framkanten på scenen. Mäktigt!

Det är fint att vara på operan. Där är ingenting på skoj och kärleken tas på allvar.





.