Avsked - Minneskavalkad

Igår kväll kom jag hem till en något anorlunda lägenhet. L var inte hemma och det gick upp för mig att snart kommer detta vara vardagsmat.

I vardagsrummet stod en låda med kläder. Emma stod det på den, men stora bokstäver. Hon har börjat röja ut bland sina grejjer, så bra tänkte jag.

Jag var hungrig. Men jag satte på musiken och började plocka bland kläderna i lådan. Bland detta får jag alltså ta vad jag vill ha, resten ger hon bort till någon annan. Jag försöker få till en sån där fixar-stämning. Tänder ljus och sätter på en party-blandning. Går tillbaka till köket med tändstickorna och sedan skuttar jag tillbaka till vardagsrummet.

Så sköljer då känslorna över mig. Känslorna som gjorde att jag inte började göra mat det första jag gjorde som jag brukar göra när jag kommer hem. Jag blir ledsen. Så tänker jag; finns ingen anledning att inte gå igenom det här (känslorna och lådan med kläder) nu. Så det är lika bra att ta tjuren vid hornen. Fanns ändå inget annat jag kände för att göra.

I en minneskavalkad med saker som jag gjort tillsammans med min syster plockar och väljer jag bland kläderna. Alla plagg ger mig ett nytt minne att gråta en skvätt över. När jag blir för trött av alla känslor, pausar jag en stund och ser några minuter på något dåligt på TV. Sedan fortsätter jag. Jag går igenom hela lådan. Jag provar endel. Endel behöver jag inte prova.

Kläderna tar mig hela resan från när vi var små till idag. Jag minns när vi spelade vandraren på holsljunga 4Hs 40-års jubileum. Jag minns när vi red runt holsjön med Jenny och Malin. Jag minns när jag bodde i Skåne och inte kände min syrra. Vi pratade bara på telefon ibland. Det var hon som ringde, jag var stolt över att min storasyrra ringde till mig. 2005 startade utvecklingen som skulle göra henne till något mer än min storasyrra. Jag plockar bland kläder som varit ute och handlat tillsammans. Jag minns tiden på jungmansgatan. Jag minns outfit-planerandet med kläder över hela lägenheten. Jag minns model för en dag. Jag minns alla timmar vi suttit och pratat. Jag minns att vi skapat kod-ordet Stena i samarbete med vår brorsa.

Mina syskon är också mina vänner. Visst har jag hemligheter för mina vänner. Eller det finns i alla fall en hög saker som vi faktiskt aldrig pratar om.

Men det mest fundamentala i en relation, den viktigaste stöttepelaren i mitt "jag" är ingen hemlighet för dom.

De känner väl till och är en del av, mitt förflutna.

När jag har gråtit och röjt ett tag, och även fått i mig lite mat. Somnar jag som ett barn. Första steget i avskedet är taget. Så synd då att inte L var hemma. I helgen får vi göra om samma sak igen.



Punkt.