En känsla infinner sig

Visst känns det lite underligt när en känsla infinner sig. Det känns liksom som att man styrs av någon annan. Som om man inte har någon makt (fast det har man ju. i alla fall i vissa fall).

Jag käkar min lunch. Bordet jag sitter vid är fullt. Jag käkar left-overs från i helgen när vi tog take-away från en thai-restaurang. Det är gott. Några snackar träning. Jag har tråkigt. För ett år sedan kunde jag också lägga tid och energi på att snacka träning utan egentlig anledning. Nu känner jag plötsligt att herregud vad tråkigt att göra något som inte leder till något.

Jag förstår då att jag hellre gräver ett potatisland än springer en runda.

Löpar-glädjen är död.

Länge leve potatisen!

Minnesproteinerna sorterar sig. Jag inser att det är 4e maj. Idag fyller Jesper år. Tror jag i alla fall. Litar på att det kommer ett tillfälle för gratulation senare idag.

Igår skulle jag ringa till en som heter Mikael. Jag läste hans namn på ett kontrakt. Numret stod jämte. Jag slog numret. Någon svarade. Och jag hade glömt vem jag skulle fråga efter.

Så disträ så det blir bisarrt.

:)