Anställningsintervju

Jag har varit på en anställningsintervju. Eller ja, jag vet inte om man skall kalla det det. Det låter så formellt. Men ett samtal kan vi kalla det. Där jag satt på ena sidan av bordet och tre andra yrkesverksamma sjukhusfysiker satt på andra sidan. (Hur vi nu lyckades med det eftersom det var ett runt bord :) )

Första halvan av samtalet ställde dom frågor till mig. De hade sammanställt ett A4 med lite frågor. De undrade vad som gör mig arg, hur jag arbetar i stressade situationer, varför jag sökte jobbet, hur jag tänker mig min framtid, vad jag trodde att Jönköping hade gett mig för referens-citat. Och nog något mer som jag inte kom ihåg. Vi pratade också om mina betyg och innehållet i mitt CV.

Jag försökte verkligen att beskriva mig själv så bra som jag bara kunde. Men det var lite svårt för man pratade så kort om varje fråga. Och man fick inte så mycket respons i stil med; menar du så här... ? Eller; kan man jämföra det med... ? Utan snarare generella uttryck, liksom klyschor. Och jag är inte van vid sådana samtal. Ja, ja. Det var i alla fall väldigt lärorikt.

Och samtidigt som de fick en bild av mig, så fick jag en bild av dom. Sista delen av samtalet intervjuade jag dom mer eller mindre. Det var intressant att höra deras yrkesmässiga bakgrund. Men lika intressant var att höra deras syn på sitt yrke. Vilka människor som passar, vad man förväntas göra.

Mmmm.

Och det var också intressant att få påpekat att betygen var höga.

Säger det något om mig eller om dom? Nej nu blev det för kontroversiellt.

Blev i alla fall erbjuden vikariatet per telefon idag.

Vad hundan skall jag ta mig till nu? :)

Jag tar två leriga, pälsfällande gräsätare till hjälp.

Och imorgon drar jag till stan.

..